saragelsi

Under dom senaste dagarna har jag insett hur mcycket jag saknar allt som var. Allt som jag var. Nu är jag en alltförjävlatrist person som gnäller för att scrubs börjar en kvart senare på kvällen. Jag går som på räls. Gör allt av vana och försöker att hålla käften när det egentligen är så himla mycket jag vill säga. Kanske skulle det inte göra någon nytta, kanske skulle det bara förvärra. Men ursäkta mig man lever bara en gång och dessa månader skulle vart dom bästa någonsin. Jag tar fan studenten, det är nu allt börjar. Och vad gör jag?  Jo jag sitter här framför datorn och deppar över allt som bara gått åt helvete istället för att ta tag i livet och börja ha lite roligt istället.Inte sitta hemma deppa för att kompisar sviker och går sin egen väg. Fine for me, eran förlust.

Jag är så grymt jävla trött på allt skitsnack och alla som säger till mig vad jag ska göra. Jag har för fan en egen vilja. En stark sådan vilket ni som känner mig väl vet. Så nu jävlar. tro inte att ni kan dra ner mig till botten, vinna, ja kalla det vad ni vill för det gör ni aldrig. Ni kommer aldrig stå upp längre än mig.

Så nu är det slut med nolife-sara. Jag tänker ropa tillbaka mitt vanlig jag blåsa liv i allt igen. Till och med den här bloggen ska ni veta. Kan verka omöjligt men vilja är allt mina vänner. Ni som inte har lust att stödja mig, skit i det då. Sköt ni erat så sköter jag mitt.

Sådär, slut på avreageringen. Det är mycket nu. Ha förståelse, nu blir det greys. Puss på er