saragelsi

Lite konstigt är det. Att dagarna går långsammare och långsammare. Det är precis som om tiden vet att jag vill att dagarna skall flyga förbi och att sommaren skall vara här. Men så klart blir det inte som jag vill. Istället tar man sig sakta igenom dryga dagar med en massa redovisning och beskattning som troligen är det tråkigaste ämnet i skolan. Här sitter jag nu, biter på naglar och suktar efter en kall cola som kan kyla ner mig lite. För allt vad som har med ventilation på denna skolan är på botten. Jag börjar undra vart dom har hittat dessa så kallade lärare och maskinexperter som finns här. För något bra gör dom inte precis.

Kanske är det för att jag är så himla trött på skolan nu som gör att en enda liten småsak kan irritera mig till högsta grad. Och inte nog med det så spetta jag en till spindel igår. Den kröp nedanför min säng. Den hade alltså lyckats ta sig in i mitt rum, vilket jag trodde var helt omöjligt med tanke på hur mycket som jag har isolerat mig ifrån dom. Någon morgon kanske jag inte vaknar upp igen. Och då vet ni vad som är orsaken. Spindlarna har lyckats med sitt mål att utplåna mig. Mer enkelt än så är det inte.
 
Visst jag kanske överdriver lite. bara lite.

Grattis till magnus som fyller år idag! tänkte passa på att skriva något kul

Långsamt går jag längst trottoaren och sparkade i lövhögar. Folk som såg mig nu skulle säkert undra vad en tjej som jag har att dölja. Sakta började jag styra stegen ner mot kanalen. Jag brukar sitta där och kolla på hur fåglarna speglar sig i vattnet.

Det fanns en fågel, en speicell utöver alla andra. Han kunde inte flyga, istället sprang han efter dom andra i jakt på gemenskap. Han, fågeln var ganska lik mig.

Mitt upp i allt störs jag utav att min telefon ringer. Jag struntar i att svara. Istället reser jag mig upp, ramlar lite lätt tillbaks på marken. Jag sträcker mig efter min väska och återgår till att balansera mig fram längs trottoarkanten. Jag vinglar till, matteboken i väskan en aning. Den drar liksom ner mig, precis som dom gråa molnen ovanför. Jag önskar så att det var sommar och sol. Så jag kunde dansa fram barfota på gröna ängar precis som man gjorde när man var liten. Tiden var mycket roligare då på något sätt. Man kunde gör vad man ville när som helst. Man kunde ligga och gunga i hängmattan och lyssna på radion sent in på natten och räkna stjärnorna på himlen. Men nu flera år senare spekar jag i lövhögar och beundrar fåglar. Varför är det så att man alltid vill ha tillbaks det man en gång har haft?

Klockan är exakt 23:45 och jag ligger här och stirrar i taket. Räknar plankor och tänder lampan då och då för att kolla efter spindlar. Jo för ni förstår mina kära vänner det är jag och spindlarna nu. Me alone with the spiders. Kan det bli värre? tror fan inte det för nu skall jag berätta för er en av de saker som förtillfället gör mig så förbannad.

Härromdagen låg jag här i min säng. Kollade på tv, knaprade på salta solrosfrön (som för övrigt har sabbat hela min käft på grund av saltet) och kollade på scrubs. I pausen så sprang jag snabbt upp på toaletten för att göra mig iordning inför natten. Jag skyndar mig sedan ner, tänder lampan i mitt rum och där är den. Den fetaste spindeln ni kan tänka sig sitter på väggen ovanför min säng där låg jag för fem minuter sedan. Jag blir hysterisk och skriker på hjälp. Löjligt kanske ni tycker men om jag får säga mitt så är spindlar med sina åtta ben fruktansvärt vidriga. Mamma kom ner, dödade den jävlen och sa sedan att jag skulle lägga mig. EH lägga mig? Skulle inte tro det. Jag kunde inte sova den natten, jag tände lampan var tionde minut för att försäkra mig om att ingen åttabenare satte kurs mot mig. Och nu tänker ni, aja men en spindel vad gör det liksom.

haha, säger jag då. Enda sen den kvällen har jag gått på spindeljakt varje kväll innan jag skall gå och lägga mig. Och det har inte slutat vackert. Totalt har jag dödat över 12 spindlar på fyra kvällar. Både i och utanför mitt rum. Och om vi räknar med dom som mamma har dödat över vi uppe i över 20.. Jag förstår inte. Dom svärmar runt mitt rum, på jakt efter mig?, ja antagligen för varför annars fan skulle dom göra där? Så nu har jag lagt några träspett under min säng (ni vet sånna trä grillspett) så att jag enkelt kan spätta dom feta vidriga djuren om dom kommer i närheten av mig igen.

Egentligen hade jag tänkt att skriva om något annat kanske lite mer intressant och läsvärt. Men jag kom fram till att jag inte har så mycket att säga mer än tråkiga, arga påhoppande till personer som jag förtillfället har tappat förtroendet för helt. Det är inte okej att bete sig hur som helst. Jag har dratt mig från att sitta vid datorn denna veckan för jag vet att detta inte kommer att sluta i ett glatt inlägg och det vet ni med vid detta laget.

Det är inte okej att säga snälla, söta och gulliga grejer när man inte vill ha hela kalaset utan bara en liten tårtbit. Det är inte okej att bara vända ryggen till för att något mycket mer spännande har dykt upp, och det är inte okej att bara sluta gilla någon sådär, POFF, så är allt över. det är inte okej att vara mig nu.
DET ÄR FAN INTE OKEJ!

Tjolahopp. Dålig närvaro på bloggfronten men ibland behöver man tänka på annat.

Igår var tjejerna här, vi åt middag, drack cider och hade skit skoj. Efter det blev det utgång. Woho, en hel galen och händelserik kväll med något för mycket att dricka för min del. Konstigt nog mår jag prima idag vilket jag inte rikigt kan förstå. Mirakel sker, detta är väl ett.

Nu på eftermiddagen har jag vart i väg med mamma och handlat present till lilla Max som fyller två år imorgon. Hittade lite roliga saker som han säkert kommer tycka om. Nu skall jag kolla vilka skor jag skall klicka hem. woho, beslutsångest kommer det bli.

Hör av mig sen. Puss på er

De två första avsnitten på femte säsongen av The hills har släppts på mtv.se. MISSA INTE

.