Det är inte okej
Klockan är exakt 23:45 och jag ligger här och stirrar i taket. Räknar plankor och tänder lampan då och då för att kolla efter spindlar. Jo för ni förstår mina kära vänner det är jag och spindlarna nu. Me alone with the spiders. Kan det bli värre? tror fan inte det för nu skall jag berätta för er en av de saker som förtillfället gör mig så förbannad.
Härromdagen låg jag här i min säng. Kollade på tv, knaprade på salta solrosfrön (som för övrigt har sabbat hela min käft på grund av saltet) och kollade på scrubs. I pausen så sprang jag snabbt upp på toaletten för att göra mig iordning inför natten. Jag skyndar mig sedan ner, tänder lampan i mitt rum och där är den. Den fetaste spindeln ni kan tänka sig sitter på väggen ovanför min säng där låg jag för fem minuter sedan. Jag blir hysterisk och skriker på hjälp. Löjligt kanske ni tycker men om jag får säga mitt så är spindlar med sina åtta ben fruktansvärt vidriga. Mamma kom ner, dödade den jävlen och sa sedan att jag skulle lägga mig. EH lägga mig? Skulle inte tro det. Jag kunde inte sova den natten, jag tände lampan var tionde minut för att försäkra mig om att ingen åttabenare satte kurs mot mig. Och nu tänker ni, aja men en spindel vad gör det liksom.
haha, säger jag då. Enda sen den kvällen har jag gått på spindeljakt varje kväll innan jag skall gå och lägga mig. Och det har inte slutat vackert. Totalt har jag dödat över 12 spindlar på fyra kvällar. Både i och utanför mitt rum. Och om vi räknar med dom som mamma har dödat över vi uppe i över 20.. Jag förstår inte. Dom svärmar runt mitt rum, på jakt efter mig?, ja antagligen för varför annars fan skulle dom göra där? Så nu har jag lagt några träspett under min säng (ni vet sånna trä grillspett) så att jag enkelt kan spätta dom feta vidriga djuren om dom kommer i närheten av mig igen.
Egentligen hade jag tänkt att skriva om något annat kanske lite mer intressant och läsvärt. Men jag kom fram till att jag inte har så mycket att säga mer än tråkiga, arga påhoppande till personer som jag förtillfället har tappat förtroendet för helt. Det är inte okej att bete sig hur som helst. Jag har dratt mig från att sitta vid datorn denna veckan för jag vet att detta inte kommer att sluta i ett glatt inlägg och det vet ni med vid detta laget.
Det är inte okej att säga snälla, söta och gulliga grejer när man inte vill ha hela kalaset utan bara en liten tårtbit. Det är inte okej att bara vända ryggen till för att något mycket mer spännande har dykt upp, och det är inte okej att bara sluta gilla någon sådär, POFF, så är allt över. det är inte okej att vara mig nu.
DET ÄR FAN INTE OKEJ!
